yoghurt-bulle

Visst har ni suttit som på nålar och undrat hur det skulle gå på mitt första yogapass? Jag började min första nybörjarlektion igår. Jag är definitivt inte skapt för yoga – eller för att förtydliga: jag är inte skapt för att böja mig överhuvudtaget. Jag är som ett kvastskaft som ska ställas undan i ett hörn när det handlar om smidighetsövningar. Ett kvastskaft av något ickeböjligt stumt trämaterial.

Det är förvisso en nybörjarkurs, men när yogaledaren börjar med att fråga om någon praktiserat yoga tidigare räcker hälften av kursen upp handen. Jag känner genast att jag avskyr dessa personer. Jag tog mig igenom passet med största besvär. ”Nu fäller ni framåt och tar tag i era stortår” säger instruktören med sin sjungande, milda sanskrit-stämma. Jag fäller allt vad jag kan men mina stortår känns lika långt borta som Kuala Lumpur. Min fällteknik är den av en flygplansstol – ingen större skillnad mellan rakt stolsrygg och viloläge. I balansövningarna skulle man stå i vad som kändes som en oändlig tidsrymd på ena benet medan det andra vispade runt i diverse ”smidiga” och ”kontrollerade” rörelser. Jag var lika stadig som en gummimast i full storm. Mot slutet uppmanas vi att träna på vårt skulderstående. Termen ”att träna på vårt skulderstående” indikerar att detta är en talang som alla äger och nu bara ska plocka fram för att finslipa. Det stod omedelbart klart att jag inte äger något skulderstående. Man ska alltså ligga på rygg och pressa upp ben och kropp rakt upp i luften så att man endast vilar på sina skulderblad. Instruktören betraktade mina försök med en bekymrad rynka i pannan och lyckades till slut hjälpa mig att få åtminstone baken och benen att höja sig en bit ovanför mattan. Det var som att försöka vinscha upp en lastpråm i lodrätt läge.

När passet var slut tackade yogamästarinnan oss alla personligen och önskade oss välkomna tillbaka nästa vecka. Hon försäkrade lugnt att alla kommer att lära sig till slut och att det ska vara svårt i början. Men när hennes blick för en sekund mötte min kunde jag se att hon var skakad. Jag tror att hon insåg att hon står inför sitt Everest.