Tankar vid söndagsbladet

Jag brukar inte läsa bröllopsannonser men i dag föll min blick av en slump på det enda fotot mitt i DN:s brudpar där brudparet inte såg ut som den vanliga marängtårteprydnaden. På denna bild såg paret ut som de klivit direkt ur en film om vikingar. De var vadmalsklädda och behängda med allehanda torshammare och mässingsornament. Bilden var tagen från sidan och paret blickade trosvisst in i framtiden (medeltid?). Inte heller texten i bröllopsannonsen var den vanligt förekommande, utan man kunde läsa att de unga tu ”sammanvigts med Makters Megin i Forn Sed. Ceremonin leddes av goden Skalle-Per och gydjan Anne-Li Sool.”

Jag blir sällan bjuden på bröllop nu för tiden. Mina jämnåriga har just nått skilsmässoåldern och inte ännu börjat knyta nya band inför publik. När jag sprang på bröllop i början av nittiotalet var det enda temat just bröllop och alla tillställningar var förvillande lika varandra. Nu skulle ett sådant koncept nog verka löjligt enkelt. Nu ska det vara temabröllop! Man gifter sig som sagokung och älva i skogen, man kan ha orientaliskt tema med magdans och där gästerna vräker sig på handbroderade golvkuddar, eller så kan man ha ett undervattensbröllop med Kolmårdens vassaste delfin som bestman. Man kan gifta sig på Globens tak, i fritt fall, nakna eller i snabelskor. Endast fantasin sätter gränser. Jag vill också gå på sådana bröllop! Det är dags för mina jämnåriga att börja gifta om sig tycker jag. Med tema.

Fast kanske man kunde ha tema-skilsmässor också? Bjuda till hejdundrande fest med teman som trettioåriga kriget, gyttjebrottning, ”släpp fångarne loss det är vår” eller Versaillefreden. Man kan spela ”unchain my heart” och ”set me free”, gästerna kan vifta med vita flaggor alternativ stämma in i hallelujakören alltefter separationens karaktär. La grande finale till pukor och trumpeter liksom. Det kräver förstås att kontrahenterna är talbara med varandra, om inte så kan man ju tänka sig en s.k. ”roast” med respektive släktingar i två lag. Kan säkert ha en terapeutisk aspekt om inte annat. Med vikingatema hade det väl blivit ett envig förstås. Som sagt endast fantasin sätter gränser. Happy ending!