Hemkört

I går körde posten hem en tv åt mig. Ja, inte på eget bevåg utan jag hade köpt den via nätet. När man får hemkörning från posten så ringer de upp och frågar när det ska komma. Eller snarare de säger ”vi kommer på torsdag, går det bra?” Jag sa att det berodde på när de skulle komma. ”mellan 17 och 21.” Eftersom jag skulle vara hemifrån mellan 19.45–20.30 (yogan) så frågade jag om de kunde komma före eller efter just den tiden. ”Det kan vi inte säga, vi kommer någon gång mellan 17 och 21”. Jag försökte mot mitt förstånd fråga om de kanske visste mer samma dag hur de skulle köra och då kunde ge en mer exakt ankomsttid. ”Nej det vet vi aldrig förrän vi kommer” Märkligt. De vet alltså inte precis förrän de står vi porten att det var då de skulle åka dit. Man får ju vara glad att något kommer fram överhuvudtaget.

Varför är det så svårt för leveransfirmor och hantverkare att tala om när de ska komma? En gång när Electrolux skulle serva min diskmaskin så sa de att de skulle komma någon gång mellan nio och tre. När jag protesterade och påpekade att jag då skulle tvingas ta ledigt hela dagen så fick jag svaret. ”Du kan alltid få önska en tid, men det är inte säkert att vi kommer då”. - ”När får jag reda på om jag fått den tid jag önskat då?” - ”Det vet du inte förrän vi kommer”

Tänk om jag skulle köra det på jobbet: ”Mötet kommer börja någon gång mellan elva och två”. Jag ska säga till min chef att han får önska en tid som jag ska vara på jobbet i morgon.

Att önska kostar ingenting. Vi får se om det slår in.