Det kostar gratis

DN ringde mig på min mobil i går.
En ung bubblande tjej som pratade nästan helt i utropstecken.

DN: Hej! Jag ringer från Dagens Nyheter, men jag ska inte prata om någon prenumeration.

Jag: Nähä?

DN: Nej, eftersom du visat intresse för tidningen tidigare så är du nu en av de utvalda som kommer få tidningen i ett halvår!

Jag: Oj!

DN: Ja, det kostar dig ingenting och du får tidningen måndag till fredag. Allt ingår, till och med distributionen!

Jag: Ni menar att jag får tidningen hemburen och slipper hämta den vid tryckpressarna?

DN: … äh… ja, så kan man kanske uttrycka det!

Jag: Vad fint. Tack!

DN: Det innebär inga åtagande från din sida och du behöver inte ens säga upp tidningen när perioden är slut!

Jag: Det låter ju fantastiskt. Tack!

DN: På lördag och söndag kan du sedan få tidningen för endast 16 kr per dag!

Jag: Va?

DN: Ja, alltså gratisprenumerationen gäller endast måndag till fredag så helgen får du betala själv!

Jag: Hur mycket ska jag betala för sex månader då?

DN: Det blir endast 846 kronor! För ett halvår! Med distribution!!

Jag: Det har jag inte råd med. Jag hade inte tänkt ha någon prenumeration i höst. Jag tar bara gratiserbjudandet tack.

DN: Det fungerar inte så. Man kan inte ha tidningen bara i veckorna.

Jag: Men du sa ju att det här inte var ett samtal om en prenumeration utan ett särskilt erbjudande utan åtaganden.

DN: Det stämmer! Du får tidningen helt gratis i veckorna! Men helgerna får du till specialpris. Med distribution!!!

Jag: Men då är det ju en prenumeration?

DN: Nej, det är bara ett helgtillägg.

Jag: Så egentligen får jag ingenting gratis?

DN: Jo, tidningen i veckan är ju kostnadsfri.

Jag: Men för att få den så måste jag betala en helgprenumeration.

DN: Nej, du behöver bara göra ett litet helgtillägg.

Jag: Tack jag avstår.

DN: Vill du att jag ska ringa om ett tag igen när du kanske har bättre ekonomisk situation?

Jag: Nej tack. Samtalen kostar för mycket. Själsligt.