Lizzie Miller har ställt upp på att avklädd visa upp sig i tidningen Glamours septembernummer. Bilden är helt oredigerad och visar en ung snygg tjej som sitter lätt framåtlutad vilket gör att hennes mage bildar en liten hängig bula längst ner. I USA har folk sprungit benen av sig efter tidningen och Lizzie har blivit hjälte på kuppen. Otroligt modigt och befriande att våga visa upp sina brister på detta sätt i fotoredigeringens tidevarv, jublar läsarna.
Jag vill också vara hjälte. Jag lever mitt liv helt oredigerad med en mage som efter två fyrakilosbäbisar hänger betydligt mer än Lizzies. Även när jag står upp. Fast det är klart, det är ju inte som man har något val. Man kan ju inte gå omkring photoshoppad IRL… om man kunde skulle jag nog överväga det. I alla fall i simhallen. Det händer att jag försöker dra in magen. Så sådär härligt befriad och lössläppt leende inställning till kroppen som Lizzies har jag nog inte när jag tänker efter. Ska jag fotograferas naken så måste jag nog ha kläder på mig.
Fast det mest uppseendeväckande i hela den här historien är kanske den konstiga vinkel ur vilken Aftonbladet valt att fotografera utviket. Stackars Lizzie ser ju ut att ha en underkropp från en jätte och överkropp från en alv. Tittar man på originalbilden blir det en helt annan sak. En normal tjej, med en normal kropp i ett onormalt kroppsfixerat månadsmagasin.
En utomkroppslig upplevelse.
Jösses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar