Ikväll äts det surströmming på jobbet. För mig som har vuxit upp i södra Sverige faller sig detta födoämne på intet sätt naturligt. Jag har levt större delen av mitt vuxna liv utan att ha känt doften av en endaste sur strömming. Men av någon anledning så härstammar många på min arbetsplats från Norrland. Kanske inte så konstigt om man betänker att Norrland täcker större delen av vårt land, även om inte alla norr om Gävle propagerar för den upplösta fisken.
För ett antal år sedan så introducerades även jag för denna beryktade delikatess och jag kan nu stolt säga att jag inte bara äter det utan också tycker om det. Jag fegäter den förstås i klämvariant med tunnbröd, mandelpotatis, rödlök och smör. Det ska vara rikligt med smör. I smöret ligger hemligheten bakom smakupplevelsen anser jag.
Att man sedan har trevligt när det äts och att man dessutom får någon snaps att skölja ner med gör den årliga surströmmingskvällen till en alldeles fullkomlig och angenäm upplevelse. Det faktum att man sedan i ett dygn får dras med kloakdoftande kroppsutdunstningar är en helt annan historia. Lite får man ju offra. Dessutom är det trevligt med egen kuppe på tunnelbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar