kin(d)kigt

Influensauppföljning.
I Frankrike går stora företag nu ut och varnar för, ja i vissa fall till och med förbjuder kindkyssandet rapporterar Sveriges Radio. Tydligen är landet bland de värst influensadrabbade i Europa och nu skyller man det på den franska vanan att hälsa pussande. Om man framhärdar att närma sig kollegorna med smackande mun kan man bli avskedad. På SR:s hemsida förtydligar de pusstradionen på följande sätt: ” I Paris gäller en puss på var sida, i Bretagne fyra och i Schweiz kör man tre.”

Jag som har fransk släkt höjer frågande på ögonbrynen. En puss på var sida gäller för ytligare bekanta, två för nära vänner och släkt. I Bretagne, som min släkt kommer ifrån, pussas man tre gånger – höger, vänster och höger igen. Som blyg acneprydd tonåring som hade föredragit att vinka på avstånd upplevde jag detta som högst påfrestande. Jag har en stor släkt och det blev ett fasligt pussande. Eftersom vissa i släkten körde parisiskt med fyra och vissa föredrog den bretagniska treenigheten var förvirringen total. Jag gjorde alltid fel. Jag var dessutom ständigt osäker på vilken sida man förväntades pussa först, vilket ibland medförde näskrockar och därmed överseende skrockanden från mina farbröder samt retsamma fnissande från kusinerna.

Jag blir alltid lika förvånad när jag vid internationella konferenser räcker fram min hand och personen som jag endast hastigt träffat tidigare närmar sig mitt ansikte med plutande mun. En gång blev jag så perplex när en holländsk arkivarie skulle ta adjö läppledes att jag trillade över ett mindre bord och välte en stol, med blåslaget smalben som följd. Så att kindkyssandet kan vara farligt för hälsan visste jag för länge sedan.