Uppstramning

Nu jäklar. Det är dags för min soffkuddsmjuka mittdel att bli hård som – om inte stålbrynja, så en fastare resårbotten åtminstone. Jag började dagen med att ”powerwalka” med stavar en timme i morse och i förrgår anmälde jag mig till en nybörjarkurs i poweryoga. Två ord med power på två dagar, ni förstår ju själva vilket kraftpaket jag kommer att bli.

Är dock lite orolig för yogakursen. Jag är urdålig på att göra saker i grupp och vill helst träna för mig själv utan att titta på någon och absolut inte kommunicera. På åttiotalet, decenniet som gav spandex ett ansikte, gick jag på aerobics som alla andra. Jag saknar taktkänsla och har koordinationsförmåga som ett snedtänd flipperkula så det var förstås en katastrof. Jag var uppe när alla andra var nere och gick åt höger när alla andra gick åt vänster, petade ögon och trampade tår så det stod det härliga till. Efter det har jag koncentrerat mina träningsstunder till promenader och styrketräning. Ensam.
Vi får se om jag klarar av att stå i klunga och låta min kropp veckla ut sig i kontrollerade rörelser på kommando. Kanske slänger jag min yogasko på instruktören och springer ut i tårar. Möjligtvis får jag bäras ut i en kramp a la gordisk knut.

Men man kan ju syssla med mer avancerad träning än så. Bollywood-dans, afropower, strippstång och steamy window är bara några exempel på utbudet i gruppträningsdjungeln. En väninna prövade på striptease-träning, s.k. poledancing av ren nyfikenhet (hoppas jag åtminstone). Till första lektionen fick de uppmaningen att ta med sig korrekt klädsel: minimala shorts och diskhandskar. De senare för att få bättre grepp om stången. Very sexy.
Steamy window är det allra senaste, en slags showdans med käpp. En reporter på DN har provat - ”man känner sig riktigt cool när man dunkar käppen i golvet”. Cool? Verkligen?
Ja vad vet jag. Vad är väl Michael Jacksons moonwalk mot Fred Astairs steppsteg. Tror jag tar en kopp kaffe och en marmeladmacka till.
Power breakfast. I’m cool.