Bärbart kaffe

Denna morgon dricker jag gott kaffe. Det har skrivits mycket om Lattetrenden. Att det såväl är en ekonomisk fallgrop som kalorifälla om man varje dag köper en stor Latte på väg till jobbet. Eller skolan. Jag bor vid en högstadieskola och går på morgnarna motströms i ett stim av identiska tjejer med identiska gigantiska kaffemuggar i handen.

Det är konstigt att kaffestunden som tidigare var ett tillfälle till att sitta ner, ta en vilopaus eller en pratstund har blivit ett nödvändigt ont (?) som måste utföras på språng. Om jag nu måste dricka mitt kaffe så ska det ta mig tusan inte ta någon dyrbar tid från mitt liv. Typ.

Eller så är själva muggen bara en accessoar. När jag tänker på saken är det sällan jag ser någon dricka ur den. Kanske har man viktiga prylar, pengar eller läppstiftet i koppen. Det kan också vara en fiffig självförsvarsgrej fylld av cajennpeppar eller tårgas. Möjligtvis är det en presumtiv potta (för att göra sig av med oceanen med kaffemjölk man satt i sig) eller enligt åsnan Iors filosofi bara en trevligt tom burk att ha saker i.

Jag klarar inte av att gå och dricka kaffe. Då menar jag inte att jag har några moraliska betänkligheter eller försöker att vara så där tvärtemot cool. Jag är helt enkelt fysiskt oförmögen att dricka kaffe och gå samtidigt. Antingen vinklar jag på koppen fel och tajmar det inte med munnen så att allt rinner ner över hakan. Eller så gör jag rörelsen för häftigt så att den skållheta vätskan kastas upp i gommen med svåra brännskador som följd. Ska jag ha en liten chans att klara av det så måste jag koncentrera mig så till den milda grad att jag glömmer bort var jag är på väg och går vilse. Fast då kan det ju vara skönt med lite kaffe förstås.

För oss utan koordination så kanske det kommer Kaffe-on-the-go på dropp. Då kan man ha sin latte i en sådan där mobil ställning de har på sjukhuset att dra med sig. Eller så får vi ickeurbana stofiler, utan förmåga att ha många muggar i luften, helt enkelt fortsätta dricka vårt kaffe vid fikabordet. Som fikakulturens utstötta. Fast då kan man ju passa på att ta en kaka också.