Cyklade förbi några flagade affischer. Vi missade Cirkus Skotts föreställningar i år också, sista var igår. Vilken tur. Jag tycker inte om Cirkus, ja jag vill nästan gå så långt som att jag avskyr det. Jag förstår inte underhållningsformen alls. Allt känns utdaterat, sjavigt, desperat och lätt tragiskt. Jag får alltid för mig att alla på Cirkusen är fångar i tid och rum. Att de som lämnar över programmen och säljer popcornen håller kvar ens hand en sekund för länge och försöker sända förtvivlade meddelanden med ögonen av typen: ”få mig härifrån… bryt förbannelsen… rädda våra själar…”
Jag har försökt att vara en god mor och gick på någon föreställning när barnen var små. Dottern tyckte att det var rätt kul, men sonen var skeptisk och klättrade mest runt i trapporna under uppvisningarna av clowner och trötta vattenbufflar. Det var bara mot slutet som ett akrobatpar fångade hans uppmärksamhet. En man och kvinna, han i supertajta trikåer och hon i glittrande tangabikini gjorde halsbrytande konster i en lina. När vi gick ifrån tältet och cirkusplatsen ställde jag den uttjatade frågan som hundratals föräldrar omtöcknat ställt före mig: ”Nå ungar, vad var bäst?” Sonens svar kom blixtsnabbt: ”Tjejen i trosorna!”.
Han var tre år.
Det bådar gott för framtiden!
SvaraRaderaJag känner precis likadant inför cirkus. Min pappa älskade det och jag tyckte bara synd om djuren och de små sönderbända akrobaterna.