återvänt till basen

Vilken toppenhärlig semester! Vi har ätit gott, legat vid en fantastisk vacker pool. Fnissat åt andras hopplösa beteende (inte vårt eget, nej då) och mest bara njutit.

Ett inslag av vilda djur har vi också upplevt. En kväll så hör jag ett skri av ångest från dottern i badrummet. "En kackerlacka!" Jag blir själv kall och stel. När det kommer till kackerlackor - I'm not a fan. Jag ser den komma springande och greppar min hårspray, siktar och trycker av samtidigt som jag lätt okontrollerat väser "dö dö dö dö dö..." Den dör inte utan springer in under kylen. Sonen ställs likt en kommandosoldag på pass med en sko för att rädda sin syster om inkräktaren vågar sig fram. Jag galopperar ner till receptionen för att låna riktig giftgas. Receptionisten spänner ögonen i mig och säger allvarligt "vad ni gör trampa inte på den - då lägger den ägg och så har vi massor med kackerlackor" Jag tänker på sonen med skon och ropar förskräckt "nej det skulle vi aldrig göra". Jag försöker springa i Boltsk hastighet tillbaka till rummet med svettdropparna som en sky efter mig. Kackerlackan har inte vågat sig ut ännu. Vi sitter på pass med blicken stint mot kylen för att spana efter familjens fiende nr 1. Den kanske är död av hårsprayen i alla fall. "Tänk om det kommer andra kackerlackor för att äta upp den döda" säger dottern med liten röst, präglad av mördarsniglar som hon är. Gör kackerlackor så? Sonen ställs på post igen, denna gång med insektssprayen i högsta hugg. Jag älgar ner till receptionen igen för att förhöra mig om kackerlackans begravningsritualer. Den luttrade receptionisten höjer ögonbrynen och suckar omärkligt. Nej, det ska inte vara något problem, men hon bedyrar att de ska komma och plocka bort liket nästa dag och dessutom sanera rummet lite extra. När jag kommer ut så har kackerlackan vinglat ut - den blev tydligen ganska yr av Toni&guy molnet jag släppte över den. Sonen hade sammanbitet dödsprayat djuret som nu låg med benen i vädret. Jag sopade upp den och slängde ut den. Efter att ha säkrat rummet med ytterligare spray runt alla dörrar oc fönster föll vi i den utmattade sömn som bara en livsavgörande batalj kan ge.
Ryktet om gaskammaren spred sig tydligen i inskektsvärlden för sedan såg vi knappt till en myra i rummet.

I går kväll återvände vi och här syns bara våra egna skadedjur kattastroferna. Konstigt nog så förbleknar semesterkänslan nästan lika snabbt som solbrännan när man står och tittar på de ouppackade väskorna. Det är så förbaskat tråkigt att packa upp när man rest. Men det ÄR skönt att vara hemma.
Kul att se er förresten, har ni saknat mig?