En ögonblicksbild från vår vardag

Cyklade med sonen för ett morgondopp i morse. Vi tänkte komma före alla barnfamiljer och var uppe i ottan. Semesterottan alltså, typ halv nio. Vid cykelstället upptäckte vi att sonens bakhjul inte hade någon luft så jag sprang upp och hämtade pumpen. Hur jag än pumpade förblev hjulet lika slappt som någonsin min mage. Promenad bort till macken för att byta ventil och be till högre makter att det inte var punktering. Ventilbytet blev en succé och välpumpade (här syftas enbart på däckstuns. Min byst är av samma slappa kvalité som magen) kunde vi lätt försenade (sic) bege oss.

Nedkommen till den pyttelilla stranden upptäckte vi att det redan kryllade av småttingar, barnvagnar och deras gravida mammor (inte en enda pappa) Hur tidigt går de ner till stranden egentligen? Möjligtvis har de övernattat där, många av mammorna såg väldigt trötta ut. Alla mammor var dock väldigt unga (säkert max 30), smala (bortsett från barnbulan) och bruna. Jag kände mig lite som den vita valen och försökte dra in magen när jag skulle doppa mig. Inte för att det gör så stor skillnad, den är liksom ledset nedåtlutande i modellen. Jag tror att det är en trend som kommer.

När vi nybadade fikade på stranden kommer en bekant förbispringande. Hon stannar för att prata – när jag säger stanna så menar jag att hon småjoggande cirklar runt oss. Trots att hon sprungit en bra bit i hettan så är hon knappt andfådd. Hon berättar att hon ska springa midnattsloppet om en vecka. Jag försöker nicka insatt, som om jag bara av rent misstag glömt att anmäla mig. Den halvätna kanelbullen gömmer jag raffinerat i ett hudveck. Hon springer snabbt vidare för att inte äventyra det strikta löparschemat och jag tar en bulle till.

När jag tillbringat vad som känns som en halvdag med att få fast snorkeln på sonens cyklop, bestämmer han att han badat färdigt och vill cykla hem igen. Danderyd är förvånansvärt backigt – i alla riktingar – och när vi kommer hem är vi lika svettiga igen. Då förklarar sonen att vi om en stund kan cykla ner och doppa oss igen. Jag nickar så positivt jag kan och tänker att midnattsdopp möjligtvis. Då är det i alla fall mörkt.