Stockholmsveckan

Det här är en märklig företeelse. Det mest uppenbart skumma är namnet. Man skulle tro att man reser till Visby på sommaren för att man vill ha en Gotlandsvecka.

Fast förklaringen är väl ganska enkel egentligen. Om man är en liten osäker, bakåtkammad stekare med rosa skjorta eller en massklonad högklackad pingla med mer yta än innehåll så kan det nog vara högst obehagligt att bli utlyft ur sitt normala sammanhang. Risken är att man försvinner. Att det visar sig att man faktiskt inte finns på riktigt.

Då är ju Stockholmsveckan en lysande företeelse. Man flyttar helt enkelt sin omgivning, alla invanda ställen, alla sina kompisar, sin pappas kreditkort, ja hela Stureplan faktiskt till dit man vill åka. Båstad, Visby eller S:t Tropez. Platser som andas någon slags äventyr går bort direkt. Duh! … som om man kan gå med pradaskor i öknen och dessutom tar faktiskt inte den marockanska marknaden kort.

Så kan man resa runt utan den allra mest minimala risk att behöva uppleva något nytt, utmanande, obekant eller spännande. Man undviker smidigt att lära känna nya människor För att inte tala om sig själv.

Och det här med champagnesprutandet – ja men jösses - vad ska man väl annars göra med champagne?
Den sticker ju så otäckt i näsan på de små liven.