Ingen allsång i Väckelsång

Vi har landat i de småländska skogarna.
Inte helt utan problem förstås. SJ hade till vår stora förvåning lyckats boka platser i färdriktningen och dottern var drogad med åksjukepiller så lugna och fyllad av förväntan (well) tog vi plats. Färden fram till stundande tågbyte i Alvesta förflöt som väntat trots att en liten kille i vagnen envisades med att ropa "kackerlacka" var tredje minut och en skorrande skånsk mormor högt och tydligt gav sitt femåriga barnbarn en ingående beskrivning på orsakerna till att morfadern hade lämnat henne för en annan kvinna.

I Alvesta vacklade vi av för att byta till en tiominuters färd till Växjö. Vi traskade över till rätt perrong, tåget kom in i god tid före avgång och vi hoppade på. Till min stora förvåning avgick tåget omgående. Konstigt och mycket ovanligt att ett tåg går före tidtabellen talade jag pedagogisk om för barnen.

Väldigt ovanligt när jag tänkte efter. Så hör jag i högtalaren att tåget går till Helsingör... Jag är INTE bra på Geografi, men att Växjö skulle ligga på vägen dit lät lite förvånande även för mig. Den fryntlige tågmästaren upplyste mig glatt om att vi var på fel tåg. Förstås. Som tur var stannade tåget en kvart senare i Älmhult (jag hade i mitt förvirrade sinne en kort sekund föreställt mig att det var ett direkttåg till Skåne och att vi skulle få lifta tillbaka från Hässleholm i skymningen).

Från Älmhult gick det direkttåg till Växjö så en timme senare anlände vi till rätt slutstation. Storebror körde oss till sin röda stuga i skogens bryn och vi tröstade oss med maltwhisky. Det här med äventyrsresor kostar på själsligt.