It's all in a name

Man tänker mycket när man är ensam på jobbet och sorterar intill nattsvart depression tråkiga brev. Idag tänker jag på namn. Jag vet någon som alltid sa att han skulle döpa sina söner till Lillebil och Truck. Broder Truck vore väl något att yvas över?

Två kändisbarn har denna sommar fötts och döpts till Charlie. Deckarförfattaren Camilla Läckbergs son och bloggaren Alex Schulmans dotter. Åtminstone den sista kombinationen av för och efternamn får ju en att stilla hoppas att flickebarnet aldrig kommer att drabbas av något talfel rörande sj-ljuden.

Nu ska man ha ovanliga och udda namn. Utomlands har man förstått det sedan länge. Fifi Trixibell, Scout LaRue, Zowie Bowie och Heavenly Hirrani Tiger Lily är bara några kändisbarn som antagligen slapp ha efternamnets begynnelsebokstav som tillnamn i skolan.
(I sonens klass finns det tre Axel: Axel B, Axel T och Axel Ö, även när de är ensamma så tilltalar man de så. – Axel B, vill du ha saft?)

Men även vanliga Svenssons (fast man heter väl inte Svensson utan Boltenstål och Finkenlilja nu för tiden) blir nu djärvare och överger klassikerna för nya modeller. Skatteverket hakar på och blir allt liberalare, känner sig kanske lite crazy och har godkänt att nya medborgare får lystra till Lego, Sladden och Hockey såväl som Passionfruit, Sputnik och Jazz. Även dubbelnamn kommer tillbaka i ny skepnad. Inte väljer man Lars-Gunnar och Eva-Lena när man kan få chansen att utropa Kaj-Linus, Binta-Adella eller Märta-Fidelie.

Ibland blir det lustigt med vanliga namn också. Läste om två barn till en narkoman som omhändertagits. Inte önskar man något barn en knarkare till mamma, men kanske hade hon humor ändå. Barnen hette Mariana och Hampus. Häpp!