Hot Friday

Fortfarande kallt ute, men väldigt varmt inne. Kanske inte alla är lika lyckligt lottade, min bror som bor i Smålandsskogen drabbas ofta av strömavbrott när det blir riktigt vinter med mycket snö och i norr verkar det nästan vara vardagsmat med ett par utkylda nätter då och då.

När jag gick hem från jobbet igår så braskade samtliga löpsedlar på med elbrist och avbrottsvarningar. Det var nästan så man kände sig orolig och uppspelt på samma gång. Som om man nu levde lite på gränsen och ens överlevarinstinkter sättas på prov. Skulle vi drabbas av att sitta i mörker och kyla, berövade såväl livsnödvändiga dansprogram på tv som varm mat? Kanske bleve barnen och jag tvungna att bygga en bivack av kuddar i hallen (enda rummet utan ytterväggar) att sova i. Jag skulle vara stark och modig och underhålla mina små med långa hågkomster från sjuttiotalets energikris. Jag skulle bli deras hjälte när jag rostar bröd över blockljusets flämtande låga och visar hur urtidens åkarbrasor fungerade.

När jag ältat den här bilden ett tag funderade jag om jag skulle förbereda mig genom att hälla upp heta drycker på termos och gå ner i källaren för att hämta en reserv av filtar och täcken. Men när jag kom hem var jag så trött att jag nöjde mig med att inventera stearinförrådet och hälla upp ett glas rödvin (jag har faktiskt haft två vita dagar efter trettonhelgen så det så!).

Det verkar inte som om jag är någon klippa i kristid. Inte ens i rent imaginära risksituationer. Jag skulle förstås vara hopplös i vilket överlevnadsprogram som helst. Nu blev det ju inget avbrott utan elen strömmade som vanligt hela natten medan tv:n brusade och elementen blossade.
I mitt liv händer sällan något verkligt spännande och det är ju en väldig tur.