Jag är en Melodifestivalnörd. Jag tror jag sett evenemanget så gott som alla år från det att jag blev medveten om att fenomenet fanns, vilket torde varit någonstans vid Maltas bidrag 1973 med ”sommaren som aldrig säger nej”. Låten som innehöll de oförglömliga raderna ”dina bröst är som svalor som häckar”. Fnissfest av stora mått för en nioåring. Jag såg Abba vinna med Waterloo och en tjej i min klass fick en exakt kopia av Agnetas blankblå utstyrsel uppsydd av sin mamma. Med mössa och allt. Jag tror det var då jag insåg att vissa barn hade bättre förutsättningar i livet än andra. Min mamma sydde mig en byxdräkt i grön, bredrandig manchester istället. Med tillhörande keps. INTE samma sak.
Åh, dessa minnen. Lasse Berghagen som snubblar på mikrofonsladden när hans skulle sjunga ”min gitarr”, Loa Falkmans styltiga symfoni, Carola som med himmelskt vinnarsken i ögonen viftar taktfast med bibeln, Björn Skifs som glömmer texten och sjunger som svenske kocken i flera minuter och den fruktansvärda ”Beatles gav oss vår musik” med Forbes. Samma år uppträdde Forbes på Alvesta marknad. Min bror gick dit med en skylt med ”2 poäng” på och blev utslängd av vakterna.
Jodå visst har man upplevt ett och annat i schlagerns underbara värd.
Nu är det ju inte samma koncentrerade folkfest framför tv:n längre i och med deltävlingskonceptet – å andra sidan får man ju fler kvällar av glittrig kitsch. I veckan så släpptes informationen om årets bidrag. Aftonbladet publicerade hela listan. Jag blir lite imponerad av vilken ansträngning som lagts ner på att hitta alternativa genrer för varje bidrag. Att försöka hitta nyanser i denna uniforma händelse. Vissa bidrag får krassa beskrivningar som ballad och poplåt rakt upp och ner. Några får lite mer adjektiv som vacker ballad eller upptempopop. Själv ordet poplåt kan dessutom varieras som gladpop, retropop, schlagerpop, rockpoppigt eller pojkpop. Den senare med tillägget ”tänk Måns Zelmerlöw korsat med Britney”. Jag kan inte tänka mig det, när jag försöker blir jag lite rädd. Ibland definieras låten med en hel mening som ”balkan-sväng kryddat med Dogges rap”, ”skramligt på svenska, tänkt för ett band” eller ”En modern danslåt som man inte sitter och dricker te till”.
Så nu förstår jag precis hur alla bidrag låter. Ungefär likadant helt enkelt, fast en del är snabba och en del är långsamma och någon innehåller kanske något crazy som en fiol eller bongotrumma. Och alla artister kommer ha spektakulära scenkläder, hälften med paljetter, som kommer fladdra muntert i vindmaskinen. Precis som det ska vara med andra ord.
Jag är med. Är ni med? Avge er röst. Douze points.
Åh, dessa minnen. Lasse Berghagen som snubblar på mikrofonsladden när hans skulle sjunga ”min gitarr”, Loa Falkmans styltiga symfoni, Carola som med himmelskt vinnarsken i ögonen viftar taktfast med bibeln, Björn Skifs som glömmer texten och sjunger som svenske kocken i flera minuter och den fruktansvärda ”Beatles gav oss vår musik” med Forbes. Samma år uppträdde Forbes på Alvesta marknad. Min bror gick dit med en skylt med ”2 poäng” på och blev utslängd av vakterna.
Jodå visst har man upplevt ett och annat i schlagerns underbara värd.
Nu är det ju inte samma koncentrerade folkfest framför tv:n längre i och med deltävlingskonceptet – å andra sidan får man ju fler kvällar av glittrig kitsch. I veckan så släpptes informationen om årets bidrag. Aftonbladet publicerade hela listan. Jag blir lite imponerad av vilken ansträngning som lagts ner på att hitta alternativa genrer för varje bidrag. Att försöka hitta nyanser i denna uniforma händelse. Vissa bidrag får krassa beskrivningar som ballad och poplåt rakt upp och ner. Några får lite mer adjektiv som vacker ballad eller upptempopop. Själv ordet poplåt kan dessutom varieras som gladpop, retropop, schlagerpop, rockpoppigt eller pojkpop. Den senare med tillägget ”tänk Måns Zelmerlöw korsat med Britney”. Jag kan inte tänka mig det, när jag försöker blir jag lite rädd. Ibland definieras låten med en hel mening som ”balkan-sväng kryddat med Dogges rap”, ”skramligt på svenska, tänkt för ett band” eller ”En modern danslåt som man inte sitter och dricker te till”.
Så nu förstår jag precis hur alla bidrag låter. Ungefär likadant helt enkelt, fast en del är snabba och en del är långsamma och någon innehåller kanske något crazy som en fiol eller bongotrumma. Och alla artister kommer ha spektakulära scenkläder, hälften med paljetter, som kommer fladdra muntert i vindmaskinen. Precis som det ska vara med andra ord.
Jag är med. Är ni med? Avge er röst. Douze points.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar