Jag vaknar alltid tidigt. På helgerna alltid runt sju-halv åtta. Då känner jag mig utsövd och går upp för att dricka kaffe och läsa tidningen i en och en halv timme. Misstänker att jag kommer att bli en sådan där pensionär som klockar tidningsbudet och skriver klagobrev om att jag minsann såg från köksfönstret att sista nattbussen var nästan tre minuter sen. Men jag erkänner att jag gillar att vara uppe tidigt när jag är ledig. Det känns lyxigt att ha tyst ensamtid och jag känner mig så rik. Som om jag utnyttjar helgen till fullo trots att jag inte gör något mer konstruktivt än att hälla i mig baljor med gott kaffe och läsa annonser om etagevåningar på Karlaplan som jag inte ska köpa. Jag älskar att läsa bostadsannonserna, främsta anledningen tror jag är att det ser så städat ut. Kanske hoppas jag att det mirakulöst ska smitta av mig på min egen omgivning. I verkliga livet. För sanningen är ju att jag kanske borde använda morgontimmarna till att städa eller stryka. Då skulle jag ju kunna utnyttja helgen till fullo på riktigt. I morse gick jag upp klockan sju som vanligt, men efter att jag givit kattastroferna mat så beslöt jag mig av någon outgrundlig anledning att gå tillbaka till sängen igen. Jag vaknade kvart över nio. KVART ÖVER NIO! Helgen är ju nästan förbi. Jag känner mig lurad och besudlad på något sätt. Ingen idé att stryka och städa nu. Jag tror jag tar en kopp kaffe till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar