Under stambytet har vi fått en latrintunna att ha i lägenheten. Jag har den i sovrummet. Jag vet vad ni tänker, men det kändes ändå som ett bättre alternativ än vardagsrum och kök. Otroligt nog är den faktiskt helt luktfri så ur den synpunkten gör den ju inget väsen av sig. Men det är ju ändå en… ja… alltså… en kiss- & bajstunna.
Första leverans bestod av två stycken tunnor med en mycket knapphändig information om hur man använde dem. Den ena var större och hade en toalettsits samt ett lager pellets i botten. Den andra var lite mindre och helt tom. Jag funderade lite på varför det var två men sonen hade behov så han fick börja använda tunnan med sits. Jag ställde in alltihop i sovrummet och så gick det ett dygn. En kväll när jag skulle sova föll min blick på tunnorna. Varför är det en större och en mindre- började tankarna tänka. I mitt omtöcknade trötthetstillstånd slog det mig plötsligt att kanske skulle man ställt den lilla i den stora. Ju mer jag tittade och tänkte desto mer självklart tycktes denna lösning. Naturligtvis var den stora tunnan bara en yttertunna som den lilla skulle stå i. Sedan lyfter man förstås ur den lilla och byter den. Och vi som hade börjat använda den stora! Vad pinsamt! Vad göra? Jag såg framför mig att vi skulle bli något slags firmaskämt som valsade runt i tunntoaföretagets mejl och interntidning. Sent på natten tog jag beslutet att den här familjen minsann inte skulle bli de som utmärkte sig hos latrintunneföretaget som idioterna som hoppade i galen tunna (kanske inte hoppade precis, utan…. ja ni förstår). Sagt och gjort, jag steg resolut upp och hällde över innehållet från den stora till den lilla, placerade den lilla i den stora och gick nöjd och la mig. Nästa morgon hade jag kontakt med stambytarsamordnaren i ett annat ärende och passade då på att nonchalant fråga om tunnorna. Med ett insatt leende slängde jag ur mig ”jag antar att den lilla tunnan ska stå i den stora?” Mannen tittade förbryllat på mig och svarade självklart: ”Nej, inte alls – vi ger alla två tunnor eftersom det ofta behövs fler än en.”
Jaha. En del människor har hjärnor som sysslar med att lösa cancerns gåta eller hur man ska få bukt med världssvälten. Min hänger upp sig på problem som inte ens existerar. Skit också.
Första leverans bestod av två stycken tunnor med en mycket knapphändig information om hur man använde dem. Den ena var större och hade en toalettsits samt ett lager pellets i botten. Den andra var lite mindre och helt tom. Jag funderade lite på varför det var två men sonen hade behov så han fick börja använda tunnan med sits. Jag ställde in alltihop i sovrummet och så gick det ett dygn. En kväll när jag skulle sova föll min blick på tunnorna. Varför är det en större och en mindre- började tankarna tänka. I mitt omtöcknade trötthetstillstånd slog det mig plötsligt att kanske skulle man ställt den lilla i den stora. Ju mer jag tittade och tänkte desto mer självklart tycktes denna lösning. Naturligtvis var den stora tunnan bara en yttertunna som den lilla skulle stå i. Sedan lyfter man förstås ur den lilla och byter den. Och vi som hade börjat använda den stora! Vad pinsamt! Vad göra? Jag såg framför mig att vi skulle bli något slags firmaskämt som valsade runt i tunntoaföretagets mejl och interntidning. Sent på natten tog jag beslutet att den här familjen minsann inte skulle bli de som utmärkte sig hos latrintunneföretaget som idioterna som hoppade i galen tunna (kanske inte hoppade precis, utan…. ja ni förstår). Sagt och gjort, jag steg resolut upp och hällde över innehållet från den stora till den lilla, placerade den lilla i den stora och gick nöjd och la mig. Nästa morgon hade jag kontakt med stambytarsamordnaren i ett annat ärende och passade då på att nonchalant fråga om tunnorna. Med ett insatt leende slängde jag ur mig ”jag antar att den lilla tunnan ska stå i den stora?” Mannen tittade förbryllat på mig och svarade självklart: ”Nej, inte alls – vi ger alla två tunnor eftersom det ofta behövs fler än en.”
Jaha. En del människor har hjärnor som sysslar med att lösa cancerns gåta eller hur man ska få bukt med världssvälten. Min hänger upp sig på problem som inte ens existerar. Skit också.
Jag skrattar så jag kissar på mig! Oj hoppsan, så lägligt!
SvaraRadera