August 10 år!!!

I dag fyller min minsting ett helt decennium! Han föddes strax före fyra på morgonen, punktligt som en avlöning den dagen han var beräknad, på det att han föräldrar genast misstänkte att han skulle komma att bliva stins till yrket. För tio år sedan var han en liten nyföding med stor näsa och bekymmersrynkor i pannan. August var en allvarlig bebis som såg på världen med fundersamma ögon. Om man så dansade cancan framför babysittern tittade han stilla på med genomträngande och lite, lite besviken blick som om han tänkte "var det här allt...".

Nu har han vuxit upp till en glad och rolig spelevink som ofta får mig och storasyster att explodera i skratt. Han är en snäll och finurlig kille som när jag tänker på det antagligen förtjänar epitetet världens bästa tioåring. Rent objektivt.

Att mitt minsta barn fyller tio skulle kunna få mig att fundera på min egen ålder, särskilt som jag på mödravården när jag väntade honom fick upplysningen från en hurtig barnmorsa: "ja, alltså du räknas ju nu som en gammal mamma..." Men sådana trivialiteter bryr vi oss inte om denna glädjens dag när sonen fyller tio år. Hurra Hurra Hurra! Pukor och trumpeter! Klang och Jubel! Grattis August!