Sedan en vecka bor jag alltså i min mammas lägenhet på Gärdet. Kattastroferna har nästan uppfört sig och har än så länge bara lyckats kloa sönder strykbrädan och haft ner en gardin. Det är ganska trevligt att bo i ett propert och städat pensionärshem. Särskilt som den ägs två rätt hippa russin som har ett ovanligt fint hem med nyrenoverat kök. Inklusive espressomaskin. Däremot har de ingen tvättmaskin. Jag har alltså fått återuppleva gamla minnen från när vi bodde i innerstan med ett pyttelitet badrum utan tvättmöjligheter (för kläderna alltså, det hände att vi duschade själva).
Vad är det med gemensamma tvättstugor som uppmanar till en sådan irritation och krav på hårt följda ordningsregler? Att man ska torka av golven och sådant man spillt, samt tömma luddfiltret är ju klart. Men i denna tvättstuga finns en lista på ordningsregler som är lika lång som min sons julklappslista. Det ska torkas, det ska skuras, det ska tömmas, avlopp ska rensas och därefter ska skurtrasorna tvättas. Vilket ju skapar en hopplös evighetscirkel eftersom man då rimligtvis efter att ha tvättat skurtrasorna måste börja om med städlistan igen… Rebelliskt torkade jag bara av maskinerna, tog bort luddet och lät resten vara. Jag hinner tvätta en gång till innan vi flyttar hem igen så vi får väl se om det blivit några ilskan lappar av samma höjd som dessa från argalappen.se. Hoppas, hoppas, hoppas. Det skulle vara ett rent nöje.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar