Utan rim och reson

I vår familj måste man rimma på alla julklappar. Oresonligt och obevekligt.

Man behöver inte praktisera hexameter eller jambisk versmått och det får halta lika mycket som någonsin Quasimodo. Riktigt dåliga rim kan faktiskt inhysta lika stora ovationer som de fantastiska. Men rimma måste man.

Ingifta personer har genom åren våndats över strängheten i rimkravet och varje december febrilt börja slå i rimlexikon och hörts mumla haranger som ” rätt, slätt, plätt…” Kanske en anledning till att både min bror och jag är frånskilda slår det mig plötsligt. Det finns dock utvägar. Min bror har uppfunnit ett nödrim som varje familjemedlem har rätt att använda för en av sina klappar: ”Du som går ut så ofta behöver väl en kofta”. Naturligtvis får det bara nyttjas om klappen inte innehåller sagda klädesplagg.

Barnen rimmar också, även om de allt som oftast utnyttjar diverse rimdatabaser på nätet. Man får absolut fuska bara man gör det snyggt och inte avslöjar källan utan klädsamt rodnande fullständigt tar åt sig äran. Förra året hittade jag etiketter med färdiga julklappsrim som jag blandade upp med egna ihopsnickrade. De var mycket bra eftersom de egentligen inte sa någonting alls. Jag kommer ihåg två av dem som jag nu generöst delar med mig av. Kan ju vara bra ifall ni ska fira jul med några obehagliga rimfascister.

”En park, kvark, en kräm för kinden,
Kan det vara nåt gammalt från vinden?”

”En fes, en mes, en glad vietnames,
Eller kanske en snabbare benprotes?”