julkaos vs julefrid

Jag tyckte att jag var så ovanligt lugn inför julen i år. Jag var så ostressad och tänkte att den här julen blir en fridfull. Tills jag kom på att anledningen till att jag kände så var att jag genom stambytarkaoset lyckats förtränga att det faktiskt var massa saker jag skulle göra. Eftersom vårt hem blev fullt beboeligt endast en knapp vecka innan jul så blev tiden lite kort. Vi strök en hel del traditioner och lyckades ändå att



Fixa de sista julklapparna



Baka vackra pepparkakor. Dottern gjorde änglar och något hon kallade för "världens barn"



Sonen gjorde en skrattande kamel.




Vi läste vår julgodiskokbok som vore det den heliga skrift och försåg oss med allehanda råvaror.





Som blandades och kokades ihop till de läckraste skapelser. Förutom kolan på bilden som kokades i vad som kändes som en biblisk mansålder, men ändå vägrade att stelna. Vi gjorde några bitar som var tvugna att såväl förvaras som ätas i minusgrader på balkongen.

Och mitt i värsta kaos på kvällen dan före dopparedan, när mors mun var så spänd att den bara var ett streck och hennes ögon var lika stirriga och panikslagna som ett rådjurs på autobahn så inträffar miraklet. Allting faller på plats, granen tas in och kläs och sedan ser det ut, doftar och känns det plötsligt jul.





Granen gör sitt jobb att vara grön och grann med den äran.





Julgrisarna bekantar sig.





De små spanar efter tomten.


Julafton blev precis så härlig, julsnapsdimmig, skinktrind, julklappsrik och familjevarm som den skulle vara.Till slut satt vi bedövade och tittade på den utbrunna adventsljusstaken och räknade våra lyckor.





Och idag är vi utmattat och avdomnat och behagligt juldagsavslagna.





GOD FORTSÄTTNING!