Pausprogram

Ber om ursäkt för det tillfälliga avbrottet. Uppdateringen går för tillfället lite trögt beroende på diverse småkaotiska problem i den personliga sfären. Naturligtvis nonchalant och oförlåtligt eftersom min blogg numer antagit oanade proportioner. Jag har dagligen mellan 20-30 läsare, förutom den dagen då jag hade över 250 stycken tack vare att min goda vän Benita länkat mig i sin omåttligt och med rätta dunderpopulära blogg. Jag trodde i flera sekunder att jag blivit upptäckt innan jag spårade den bakomliggande orsaken. Dryga nittio procent av läsarna tillhör min familje- och vänkrets. Ett fint sätt att tacka för att jag numera lägger min skrivarklåda på en blogg istället för att skriva kilometerlånga nonsensmejl vars omfång ochröriga persongalleri kunde få en rysk klassiker att kännas som en lättviktig pamflett.

Men det finns även en liten klick läsare som för mig är anonyma. Vilka är ni? Jag misstänker att ni får stöd från någon organisation typ ”tanter med tydliga gränser”, vars syfte är att uppmuntra medelålders damer till en oförarglig sysselsättning som ska hålla dem från destruktiva insändare i pressen eller apatiskt bänksittande med nedskräpande gödning av duvor och andra skadedjur. Om ni orkar och har lust så lämna gärna en rad som berättar om er själva. Om det skulle finnas något ni vill veta om mig så fråga gärna. Jag kommer tvångsmässigt att svara eftersom jag älskar att tala om mig själv. Jag har tyvärr aldrig kunnat beskyllas för vara varken inbunden eller tystlåten. Otaliga är de tillfällen då jag bestämt mig för att anta en mystisk och hemlighetsfull identitet. Detta brukar jag glömma efter fem minuter och jag finner mig plötsligt i detalj beskriva någon intim pinsamhet eller personlig defekt.

Så ni som inte känner mig kan ju fråga efter något skelett i min garderob och jag kommer gladeligen släpa fram det och rikta en spotlight på de mest intrikata delarna. Ni som känner mig kan ju titta bort eller tala om vad ni hett önskar att jag hade hållit tyst om.