onsdag 23 juni 2010

Hårklyverier

Bild från fruitycuties.com

Jag har självlockigt hår. Om ni nu inhalerar för att släppa ut ett avundsjukt och beundrande ”åååååh” så kan ni omedelbart avbryta den övningen. Här rör det sig inte om ett blankt och fylligt, böljande Hollywoodsvall på något sätt. Mitt hår är smålockigt, ja mer krusigt, vilket i och för sig skulle kunna ge mitt utseende ett coolt afrosvaj om det inte vore så olyckligt att krusigheten är kombinerad med en babymjuk kvalitet och en tjocklek på runt fyra hårstrån. Tänk mer utdragen bomull än stålull. Luddiga spiraler liksom. Fortfarande avundsjuka? Nä just det. Tänkte väl det.


Mitt hår har engagerat mig på ett ohälsosamt sätt hela mitt liv. Jag kan fullt ut identifiera mig med huvudpersonen i Zadie Smith’s bok ”vita tänder” som drömmer om ett hår som rör sig i vinden. Ett hår som kan skakas ut och då blankt studsar omkring runt axlarna. Om jag haft det uppsatt och släpper ut det så blir det liksom inget nersläpp. Håret stannar där det är. Fördelen är förstås att det behövs minimalt med hårnålar.

När jag växte upp fanns inte så mycket att göra. Utbudet av hårprodukter var smalt som en gränd i gamla stan. Det fanns Timotej schampo. Punkt. Knappt en balsamdroppe användes i sjuttiotalets duschkabin. Ville man försöka hålla luggen i styr så fick man ha mössa på sig medan håret torkade.

Under åttiotalet firade mitt hår triumfer. Hårmoussen introducerades på marknaden och den rufsiga, stela, hårt sprejade och frissiga frisyren var hetare än lava. Funkade utmärkt på mitt hår visade det sig. Vilka tider! Jag såg inte klok ut men håret var rätt i alla fall.

Under nittiotalet födde jag barn och var småbarnsförälder. Jag gav upp och skaffade mig en superkort frisyr som var någorlunda lättskött. Så länge det inte regnade. Om det var det minsta fuktigt i luften förvandlades den snygga pojkklippningen till små hårda knorvlar högst uppe på huvudet likt en synnerligen hård och misslyckad hempermanent. På alla semesterbilder från denna tid ser det ut som jag bär en underlig krullig fårskinnshatt.

De tekniska innovationerna under det senaste årtiondet har gjort saken en millimeter bättre. Plattången och silkesserumdroppar är mina bästa vänner. Jag har under livet gjort av med en förmögenhet på mirakelprodukter som ska göra håret fylligt, blankt och lättarbetat. Jag tror alltid att det senaste jag läser om är svaret på mina hårresande vädjanden. Detta är min senaste produkt som damp ner i brevlådan i går. Nu ni!! Nu är det bara en tidsfråga innan mina frissiga problem är ett minne blott. Alldeles säkert. Med garanti. Så kan jag börja oroa mig för mindre viktiga problem som världssvält, miljöförstöring och krig.
Annars är det ju så inne med hatt.

3 kommentarer:

  1. Min söta dotter med lejonmanen/rufset/kalufsen som har 18 olika lockar och kvalitéer på sitt söta huvud... Oändliga är de frisörer som helt enkelt gett upp och vägrat klippa/behandla hennes hår... oändliga är de 1000lappar vi spenderat på mirakel-kurer...

    Nu äntligen har vi hittat ett mirakelschampo som tillför tillräcklig fukt i dotters hår så det inte ser ut som en begagnad svintotuss!
    Halleluja!

    Dessutom håller vi hårt i vår frisör som gör sitt yttersta för att håret ska vara möjligt att hantera!

    Personligen har jag alltid önskat mig EN sort hår på mitt huvud, antingen rakt eller lockigt... inte som jag har rakt hår med fall (as in det gör som det vill) med 3 fläckar med afrofriss, 2 belägna i min nacke så de endast irriterar bakomvarande och den tredje och största till höger av hårfästet i pannan... Bye bye LUGG!!! Hej frissig tofs -mitt i nian!

    Denna frissiga tofs har föranlett anstormning av läkare och sköterskor i samband med kontroll av handeksem... :O) "Kom och titta"-detta var tydligen så ovanligt att man måste kalla samman till personalmöte på läkarmottagningen!

    Kommentarer som har du eldat mycket och närgånget den senaste tiden-din lugg ser bränd ut! hur kul som helst!

    Lycka till med din mirakelprodukt!
    Må den lösa alla dina hårbekymmer!

    SvaraRadera
  2. He he. Din spännande luggaktivitet undgick mig på Emelies student. Ska inspektera noggrant vid besök i juli... och rapportera om magisk hårolja fungerar.

    SvaraRadera
  3. Pics or ban! Den där fårullshatten låter ju onekligen rätt intressant!

    Mitt hår är tjockt och spikrakt och när jag var liten och suktade efter frodiga lockar provade vi Hemanent. Lockar satt i tills vi tog bort spolarna... Nästa gång körde mamma i två omgångar av det illaluktande medlet och lockarna satt i tills jag duschade första gången. Efter mycket gråt och bön på mina bara knän tog mamma med mig till frisören som nog skulle få ordning på taglet och det fick hon. I en vecka. Sedan var det rakt som stråna på en Piassavakvast igen.

    Nu på äldre dagar kan man ana en krusning bakom örat om jag blir riktigt, riktigt svettig. Den lilla locken är nästan det käraste jag har! (minus man, barn och katt då)

    SvaraRadera