Sjungom studentens...

Nu åker vi söderut för att se älskad brorsdotter springa ut och omkring i de vita mössornas hav. Det är ju inte som förr. Det är inte som i förfluten tid när jag var ung. Det är det inte.

När jag tog stundenten, för sådana eoner av tid att vi räknar en klump av decennier, klagade den äldre generationen snörpigt och knarrigt att "det var ju ingen riktig studentexamen". Vi fnös ungdomligt övermodigt, struntade unisont i stofilerna och viftade våra vita mössor och skrålade "för faaan vad vi är braaaaa!!! För mig som var uppfostrat med ett vårdat språk var bara den frasen en frigörelseprocess som hette duga. Jag till och med nonchalerade sturskt min mors försynta råd att man kanske kunde byta ut den stötande strofen mot "oj, oj vad vi är bra".

I höstas berättade brorsdottern glatt att de hade beställt studentmössor och att hennes var så fin: "jag har rosa stenar på min". Jag snörpte genast sippigt på munnen och knarrade "rosa stenar!... jag har väl aldrig... men jösses" och skakade uppgivet mitt hundraåriga huvud. Sedan vidtog ett år av studentfester. Ett år!! Och alla festerna hade obskyra teman som djungel, filmens värld eller bibliska personer. Jag satte kaffet i halsen och smackade beymrat med tungan, slog näven i rullatorn och muttrade: "teman... vafalls. Som om inte student är ett tema i sig" Annat var det på min tid, när man envisades med att ha samtliga studentfester i maj så att man var så trött att man knappt orkade ha roligt och alla var de identiska från välkomsttal till punch-sången via lambo och nationalsång.

Och där känner jag plötsligt att det där med festerna utspridda över tid och faktiskt göra var och en till en unik händelse kanske inte är så dumt. Och individuella mössor med rosa stenar låter verkligen fint och kanske, kanske är det just det som studenten kan handla om. Att det inte är samma som förr, utan något nytt och ungdomligt som kan bli precis så fantastiskt som man gör det till. Precis som det liv och den framtid som de alldeles nya studenterna springer mot.

Den här tanten är nog färdigknarrad för ett tag. Jag greppar min gula vinfläckiga mössa, ska tindra mot brorsdottern och klämma i för full hals: "låtom oss gläjas i ungdomens vååååår" och "för faaaaan vad ni är braaaaaa!!!