Mittsommar

Långt blogguppehåll blev det. Jag packade ihop barn och kattastrofer samt föräldrar för att fira midsommarhelg hos min kusin och hennes familj i Hälsingland. Vi hade det fantastiskt! Vi hyrde ett härbre med sjöutsikt på en liten familjecamping bara ett halvstarkt stenkast från de två härbren som utgör kusinfamiljens sommarparadis. (härbren is nämligen da shit i Hälsingland, ungefär som kåtor i Lappland och bajamajjor i Hultsfred)

Det är skönt att vara gammal på denna ursvenska partyhelg. Jag minns i tjugoårsåldern då man i panik gjorde upp planer veckorna innan - man var intensivt tvungen att bli inbjuden till något större ståhej. Gärna i skärgården på någon ö man knappt kunde ta sig till hos en kusin till en arbetskamrats kompis som man aldrig hade träffat. Man tillbringade större delen av dagen på överfyllda sl-bussar och bilfärjor med packning bestående av alkohol, för lite kläder och liggunderlag. Väl framme snubblade man runt bland halvtända oövervakade grillar, utspillda ölburkar och påsar med dillchips och försökte bekanta sig med nya människor medan man spanade efter något intressant att vila ögonen på. Det visade sig alltid att de snygga killarna redan hade flickvänner och till slut satt man och pratade med samma gamla vänner man kom dit med, blev rödflammig av alla myggbett och slölyssnade till "house of rising sun" på ostämd gitarr innan man försökte somna i en bastu eftersom de romantiska tankarna om att  sitta under bar himmel och möta soluppgången med sin nyfunna stora kärleks starka armar omkring sig övergivits i takt med att regnet tilltog och de starka armarna lös med sin frånvaro.

I vilsam medelålder fick jag äta trevlig sillunch med en moderat samling snapsar. I kvällningen njöt jag proffsigt genomgrillade biffar som tilläts ätas civiliserat vid ett vackert dukat bord, för att därefter behagfullt njuta outsägligt vacker solnedgång över hälsingländska björktoppar och böljande hagar. Kroppen var klokt täckt med myggmedel och förnuftigt klädd i fleece och värmande filtar.
Jag är förälskad i denna nya bekantskap på Sverigekartan, detta  landskap som är så andlöst vackert med sina fantastiska hälsingegårdar och befolkat inte bara av björn och varg utan också av genomvänliga människor med trygg dialekt och foppatofflor. Eller som min mor uttryckte det när hon lämnade tillbaka nyckeln till härbret på campingen: " Vi kommer definitivt att återvända hit - vi har blivit helfrälsta!" Att flickan i receptionen tittade lite förundrat på oss och nickade förvirrat berodde nog bara på att det visade sig vara missionskyrkan som drev stället. Hälsingland. Halleluja!