Så var det gjort.

Bild från Starlounge. FOTO ALL OVER PRESS

Jo men visst tittade jag. Och det hände att det kom en tår i ögat. Vid ett flertal tillfällen till och med. Nu är jag i och för sig så lättrörd att jag gråter till gulliga händelser i reklamfilmer (meh hallåå. När Teliapappan lyssnar till sonens sång- och dansuppträdande i mobilen…?? Snyft).

Jag tycker bruden var bländande vacker i sin fantastiska klänning och kände även stor sympati för den darrande och tårblinkande brudgummen. Även om jag också kan se den slående likheten med ”boxer-Robert”. Och tänk som han talade! Utan stödord och mixande svenska och utrikiska. För att inte tala om det faktum att han vågade visa sig som en alldeles vanlig kärlekskrank nybliven make så prins han blivit. Synd bara att han lät så konstigt där emellanåt. Hörde ni det konstiga nervösa hummandet han la sig till med när han var tvungen att vänta ut ovationerna? Fast några egenheter måste man ju ha som kunglig, annars platsar man nog inte.

Jag älskar bröllop. Jag tror inte på äktenskapet, men jag älskar ritualen. Mitt eget var väldigt roligt. Äktenskapet var en katastrof (förutom kärleksbarnen förstås), men bröllopet var en himla kul kväll. Jag var inte lika vacker som Victoria förstås. Mitt hår som på provfriseringen var en snyggelse blev på bröllopsdagen en styggelse. Frisörskan gick överstyr med rullar och locktänger tills mitt hår låg som en frissig hövolm högt över min blanka panna. Klänningen var för stor och halkade ner vilket blottade mitt bh-band på samtliga bröllopsbilder och den var dessutom alldeles för lång vilket gjorde att den hängde upp sig på kyrkmattan och fick mig att trampa på fållen varje steg. Det gav mig en stolpig och snubblande gång, som om jag hade en obotlig nervskada ungefär. Men maten var gudomlig, champagnen flödade, ett härligt jazzband spelade och alla nära och kära var där.

Min dotter säger att hon nog inte ska gifta sig, men OM så ska det ske i skogen i en grön klänning. Jag ser fram emot det. Mjuk mossa under fötterna, doft av kåda och träkronorna som ett vackert gotiskt valv över våra huvuden. Och många löv att snyta sig i.