Till mitt jobb ringer folk och frågar saker. För det mesta är det relevanta frågor som jag ibland kan svara på direkt och ibland är det frågor som resulterar i en liten utredning innan jag kan svara. Ibland önskar man att man inte hade svarat alls. I telefonen alltså.
För någon månad sedan hade jag en person i telefon som ville ha upplysningar om en trädgårdsmästare som levde i början av 1800-talet. Vi hade inte så mycket information om honom i arkivet, men jag gav henne de upplysningar som fanns. Otroligt nog var han även avfotograferad på sin ålders höst, Från fotokonstens barndom fanns ett suddigt foto taget alldeles innan trädgårdsmästaren gick att rensa de himmelska rabatterna. Frågeställaren satt tyst en stund och sa ”hm, det var ju lite tunt. Du kan inte berätta lite om hur han var som person?” Jag vet inte om hon trodde att vi varit skolkamrater, men inser att jag måste jobba på en ungdomligare telefonröst.
I går ringde hon igen.
”Det där fotot är inte så bra. Ni har inget annat?”
”Nej, det är faktiskt förvånande att det finns ett foto överhuvudtaget.”
”Men han ser så konstig ut där han sitter på stolen. Är han död?”
”?”
”Ja, det kanske var vanligt att man stöttade upp någon när den dött och tog ett kort. Han blundar och ser död ut på bilden”
”Det har jag svårt att tänka mig. Anledningen till att han blundar är nog den långa exponeringstiden, han var ju rätt gammal vid tiden för fotot också”.
”Men han lever på fotot då?”
”Det är omöjligt för mig att veta, men jag tycker man får förmoda det.”
”Kan vi rita dit ett par ögon på fotot då, så han ser lite piggare ut?”
”… äh nää, man får inte manipulera bilden”
”Typiskt. Det hade ju varit festligare om han såg lite piggare och gladare ut. Verkligen synd att han ser så död ut.” (Klick)
Förra veckan ringde en dag som blev mycket upprörd över att jag inte kunde tala om vad den där boken hette som de nämnt i Snillen spekulerar som hade en titel som började med ”matematik…”. ”Du verkar ju inte veta just någonting!” fräste hon innan hon la på luren. Måste kolla min arbetsbeskrivning noggrannare och se om det står något om orakel, allvetare eller möjligtvis slasktratt.
För någon månad sedan hade jag en person i telefon som ville ha upplysningar om en trädgårdsmästare som levde i början av 1800-talet. Vi hade inte så mycket information om honom i arkivet, men jag gav henne de upplysningar som fanns. Otroligt nog var han även avfotograferad på sin ålders höst, Från fotokonstens barndom fanns ett suddigt foto taget alldeles innan trädgårdsmästaren gick att rensa de himmelska rabatterna. Frågeställaren satt tyst en stund och sa ”hm, det var ju lite tunt. Du kan inte berätta lite om hur han var som person?” Jag vet inte om hon trodde att vi varit skolkamrater, men inser att jag måste jobba på en ungdomligare telefonröst.
I går ringde hon igen.
”Det där fotot är inte så bra. Ni har inget annat?”
”Nej, det är faktiskt förvånande att det finns ett foto överhuvudtaget.”
”Men han ser så konstig ut där han sitter på stolen. Är han död?”
”?”
”Ja, det kanske var vanligt att man stöttade upp någon när den dött och tog ett kort. Han blundar och ser död ut på bilden”
”Det har jag svårt att tänka mig. Anledningen till att han blundar är nog den långa exponeringstiden, han var ju rätt gammal vid tiden för fotot också”.
”Men han lever på fotot då?”
”Det är omöjligt för mig att veta, men jag tycker man får förmoda det.”
”Kan vi rita dit ett par ögon på fotot då, så han ser lite piggare ut?”
”… äh nää, man får inte manipulera bilden”
”Typiskt. Det hade ju varit festligare om han såg lite piggare och gladare ut. Verkligen synd att han ser så död ut.” (Klick)
Förra veckan ringde en dag som blev mycket upprörd över att jag inte kunde tala om vad den där boken hette som de nämnt i Snillen spekulerar som hade en titel som började med ”matematik…”. ”Du verkar ju inte veta just någonting!” fräste hon innan hon la på luren. Måste kolla min arbetsbeskrivning noggrannare och se om det står något om orakel, allvetare eller möjligtvis slasktratt.
Ring inte mig, jag ringer er.
haha, underbart! Jobbar du på det där företaget dit man kan ringa och fråga vad som helst? :-)
SvaraRaderaNej, faktiskt inte även om det känns så ibland... Jag jobbar på en gammal akademi, med deras historiska arkiv som sträcker sig över dryga trehundra år. Men många verkar tro att vi är vårdare av all kunskap i världen.
SvaraRadera