söndag 13 juni 2010

Vad är det för en dag?

Nej, det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag. Jag fyller år. Och många också. Jag har alltid tyckt om att fylla år, även fast jag mer sällan brukar fira på något särskilt sätt så tycker jag om känslan av födelsedag. Att dagen ändå är lite speciell.

Inte är det ju som när man var barn förstås. När man räknade ner och låg och vred sig och hade svårt att somna i den ljusa sommarkvällen. Hur man vaknade alldeles för tidigt och inte ens vågade gå upp för att kissa av rädsla för att förstöra morgonmagiken. Man hörde mumlet och skramlet och skyndade sig att sova räv när stegen närmade sig dörren. Mamma sjöng och kramade och min sträva raspiga storebror sa inte håll käften utan till och med grattis och kallade mig inte för "trindskinkan" på hela dagen. Det var stort.

Jag fick alltid vad jag önskade mig. Detta var förstås på den tiden då barnen önskade sig vettiga saker som silverarmband, en ny Lotta-bok eller ett Kinaschack. Fjärran från spelmoduler och iphones. Två födelsedagar var särskilt bra. När jag fyllde tretton fick jag en egen telefon. En ljusblå kobra som var så tung att vid extra långa tonårssamtal fick man kramp av att hålla upp luren och fick lägga den på kudden för att kunna fortsätta prata. På sextonårsdagen fick jag en gigantisk stereokassetbandspelare. En så kallad bergsprängare. Jag och kusinen släpade den med oss ut och lyssnade på rakt över disc i skymningen och kände oss extremt hippa.

I dag vaknade jag alldeles för tidigt av halsbränna och trampande kattastrofer som stod på mitt bröst tittade mig i ansiktet med blickar som sa: gåuppgåuppgåuppgåuppmatmatmatmat. Barnen sover djup sommarlovssömn och har unisont enats om att alla födelsedagsyttringar sker på eftermiddagstid. Jag dricker grönt te (föryngrande och bra för kroppen) och äter frasiga varma frallor med smör och marmelad (förtjockande, men bra för själen) läser slut min deckare och känner att dagen är nog lite speciell ändå. Och inte är jag så fasligt gammal heller - hela fyra långa år tills man kommer över på dösidan. Nog orkar jag fira fortfarande. Ikväll öppnar jag en flaska bobbel. Skål och grattis!

3 kommentarer:

  1. Jamen sannerligen - skål och grattis!

    SvaraRadera
  2. Som sagt, Grattis!!! Hurrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

    SvaraRadera