måndag 14 juni 2010

Du barfotabarn i livet

Först kom stenåldersmaten. Ja allra först kom förstås själva stenåldern, men ni förstår vad jag menar. I takt med den nya gröna vågen, när allt ska vara så ursprungligt och naturligt som det bara kan så kommer nu även stenålderslöpningen. Barfotaspring med andra ord. Den snudd på övernaturliga uppslagssajten Wikipedia har en tydliggörande förklaring. Håll i er nu: Barfotalöpning är löpning medan man är barfota – utan att bära några skor på fötterna.

Nu ska man inte tro att det bara är att på Berghagenskt manér sparka av sig båda skorna och sätta igång. Nej, först måste man studera tekniken noga. Det finns flera sidor på internet som beskriver hur man ska gå till väga. Den som skryter med att vara mest genuin och ursprunglig startades nästan på stenåldern, nåja, forntiden. Eller i alla fall under förra seklet. Ja 1997 då, om det nu ska vara så petnoga. Therunningbarefoot.com. Jag kom inte mycket längre än deras FAQ-sida och efter att ha från mer självklara frågor som ”gör det ont?” och ”hur långt kan man springa utan skor?” surfat vidare via mer fascinerande undringar som ”hur håller jag mina fötter rena och friska?” (eh…tvätta dem?) eller ”Kommer inte lukten från mina fötter störa andra” (antagligen om du inte vet hur man tvättar dem…) till de riktigt knepiga nötterna: ”Kommer inte folk att skratta och fälla elaka kommentarer?” och ”kan man bli sponsrad av ett skoföretag om man är barfotalöpare?” så gav jag upp sidan. Upptäckte även att han som svarat på alla frågorna gick under namnet ”Barefoot Ken Bob”. Är det inte honom man brukar se i Kungsträdgården kalla vintrar endast i klädd shorts?

Den sista frågan känns så motsägelsefull att jag bara vill väsa ”dumskalle” mellan sammanbitna tänder, men vid närmare efterforskningar finns det faktiskt en specialsko om man vill springa barfota (nu fick jag lite ont i huvudet). Den hindrar en från att göra sig illa på vassa stenar.

Om man bör ha någon annan utstyrsel vet jag inte.
Kanske ska man vara barfota över hela kroppen. Det kan ju knappast se fånigare ut i alla fall.

4 kommentarer:

  1. Min bror pysslade med det där, jag tror till och med att han kan ha köpt de där tåmockasinerna. Eller så köpte han ett par tygskor på Skokanonen - ungefär lika tjock sula. Men man springer tydligen helt annorlunda sådär - på tå liksom, precis som man gjorde när man var liten.

    SvaraRadera
  2. Det ser lite vrickat och skönt ut på samma gång.
    Skorna påminner om Pierre Cardins lansering av herrskor i läder, formade som tår. Detta var någon gång år 1984. Konstigt att det inte slog igenom. De såg helhäftiga ut.
    Kram och grattis igen, i efterskott!
    P.S läste om våra turer med din bergsprängare, fniss, typ före 1984 på stenåldern ;-). D.S

    SvaraRadera
  3. http://dazedorsomething.blogspot.com/2010/04/tictactoes.html

    Skrolla ner lite på sidan, så hittar ni Pierre Cardins fantastiska skor. Ett underskattat modegeni. Han var helt före sin tid.
    Kram igen
    Eva =o)

    SvaraRadera
  4. ûbercoola. Lite svåra att springa i kanske...

    SvaraRadera