Flipper

Min dotter tipsade mig om den här föreningen i går.
Svenska-delfin-i-människokropp-förbundet.
Vet inte om hon menar att jag är väldigt intelligent, en fena på att tumla runt eller om hon enbart syftar på min alltmer sfäriska kroppshydda.

Jag klickar skeptiskt omkring på sidan som till och med har ett journummer (för vad? Hjälp jag drunknar?) Enligt föreningens agenda så arbetar man för att främst få fenomenet DHB (Dolphins in a Human Body) erkänt internationellt, men man har också alla möjliga (och omöjliga) andra strävanden. Man vill exempelvis erkännas juridiskt som delfiner, att eko-lokalisering ska få status som ett världsspråk samt få möjlighet att ingå artneutrala äktenskap med delfiner. Om man som DHB:are önskar förändra sitt utseende att mer likna en delfin så ska man erbjudas hormonbehandlingar och plastikoperationer. Man vill dessutom att svenska staten ska finansiera en frizon i ett örike med varmt klimat. Det senare är nog det enda i deras målsättningar som jag kan förstå till fullo, jag kan nästan tänka mig att utstöta knarrande läten och lära mig hoppa genom ringar om jag får ta del av den zonen, åtminstone vintertid.

Men som delfin har jag nog annars aldrig känt mig inuti. Ibland som en guldfisk (ställd inför sonens matteläxor), stundtals som ett tryffelsvin (när jag försöker hitta något i dotterns rum) och ofta som ett ensamstående arbetsbi med vårdnaden om en hel kupa drönare. Nåja, artrikedom är en fin sak, det visste redan Darwin. Fast under devisen ”survival of the fittest” skulle jag aldrig klara mig. Så otränad och ”unfit” som jag är efter påskens frossande. En människa i en amöbas kropp. Ska genast börja fila på partiprogrammet.