Sommaren är för många liktydigt med festival och de flesta sådana handlar om musik. Att en av de mest populära ,Hultsfred, har tvingats kasta in handduken är det nog många som sörjer. Men det finns tydligen andra typer av festiviteter. Läser i DN om ”No-mind-festivalen” i värmländska Ängsbacka. Så långt från Hultsfred man kan komma, och då menar jag inte geografiskt utan innehållsmässigt – ingen rock och ingen alkohol. Om det var lätt att förlora saker i Hultsfred (hörseln, pengar, hjärnceller, kontrollen, oskulden et c) så åker man till Ängsbacka-festivalen för att leta efter sig själv och finna inre frid.
Jag föredrar att vara vilse. Jag tycker det låter hemskt obehagligt alltihop. Ni som vet att jag värjer mig mot såväl kindpussar som myskurser förstår nog att ett ställe som är känt för sina långa kramar inte är något för mig. I Ängsbacka pågår tydligen ett oupphörligt kramande, ensam, i par, eller i grupp. En festivaldeltagare bekräftar detta och berättar glatt att hon själv varit med om en tre timmar lång gruppkram som avbröts först när myggen blev för påträngande och en person fick kramp. Jösses.
I stället för olika scener och konsertprogram så finns en mängd tält och ett aktivitetsschema. Du kan gå till ”Heart tent” för att delta i meditationsdansen ”5 rythms” eller till ”Sweat lodge” ett tält med 600 varma stenar där man ska svettas fram en rening av kropp och tanke. Mycket verka handla om rörelse, i alla fall om jag tolkar ”måndans” och ”slow emotion” rätt. Är man något mer avancerad så kan man delta i ”orgasmic body”, en workshop där deltagarna förväntas uppnå en gemensam kroppsorgasm (hur många andra orgasmer finns det…?) genom att sitta på golvet i en lada och gunga till suggestiva toner. Festivalens dragplåster och höjdpunkt är en s.k. ”wisdome keeper” vid namn Little Grandmother som till diggeridoo-bröl predikar om vikten av att ta hand om moder jord (vilken nyskapande tanke och djärvt budskap i dessa miljötider!) och avslutar med att uppmana alla att gå ut och ge jorden av sin kärlek, vilket deltagarna tolkar bokstavligt och går ut och lägger sig och kramar mark, gräs och rötter.
No-mind-festivalen har blivit så till den milda grad populär att man har problem med att ta emot alla intresserade. Så det gör säkert inget att jag tackar nej redan nu. Jag tror jag väljer att förbli borttappad och oförlöst i mitt inre. Kram på er!
Nu fanns det ju ett konsertprogram också på festivalen, vilket artikeln i DN talade tyst om. Vill man bara "hänga" och gå på konserterna som ges varje dag så funkar ju det med... och man behöver inte kramas om man inte vill, det är frivilligt. Men människor som vill kramas bör få göra det i ett demokratiskt och öppet modernt samhälle som ska kämpa mot fördomar och intolerans. Ängsbacka har många projekt igång för ett mer ekologiskt och hållbart samhälle, inget av detta framkom dessvärre i artikeln. Ängsbacka har även haft festivaler för "sustainable living", alltså kurser och föredrag i hur vi kan leva mer ekologiskt och miljömässigt hållbart för oss själva och kommande generationer. Detta började Ängsbacka med innan klimatfrågan blev en modetrend.
SvaraRaderaDär ser man. Betvivlar inte att det finns mer att säga om Ängsbacka än det som framkom i artikeln.
SvaraRaderaMänniskor som vill kramas är tillåtna det i vårt samhälle så vitt jag vet-såväl varandra som träd eller djur. Jag väljer dock i sann demokratisk anda att inte vilja krama kreti och pleti och aldrig så länge att jag får kramp.