I dag fick jag ett brev på jobbet i vilket brevskrivaren bad mig att se om han kunde få ett Nobelpris. Avsändaren specificerade att det var just fredspriset som intresserade honom efter som han skapat en atmosfär av välbefinnande hos det amerikanska folket. Detta hade han åstakommit genom sin musik. Jag vet inte om jag själv hört dessa fredsbringande toner eftersom brevets underskrift var helt omöjlig att tyda och den helgbrägdagörande musikanten inte kunde identifierats. Men det är klart, det är bara att se vilken harmoni och tillfredsställelse som råder på den amerikanska kontinenten.
Klart grabben ska ha ett fredspris.
Någon annan som behöver något innan jag slutar för dagen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, kära tiders! Finns jag med bland dina bloggtips! *dog lite*
SvaraRaderaNu är jag tillbaka.
Tack, vad himla roligt!
Nä, nu är det kört igen. *dog*
Jojomensan. It aint no Nobelpris.
SvaraRaderaMen nästan.
Ja tack, jag tar gärna ett kemipris för mina nanobullar med bikarbonat. Går att palla bokhyllan med. Det kan bli en biprodukt för byggsektorn?
SvaraRaderahehehe! Ett fredspris sitter väl alltid fint.
SvaraRaderaJa, tammetusan! Det känns lite som fredspriset - lite som Obamas. Jag är kanske inte där än men jag har ju ändå tänkt på det där med världsfred. Och så. Typ. Jag har bara inte skrivit om det i bloggen än.
SvaraRadera