Tuffa tag - slutet.

bild lånad från www.edren.co.uk

Min tid med tuffingen V är nu slut. Vi skiljdes med ett fast handslag och förmodligen ömsesidig lättnad och V konstaterade att jag fortfarande är lika stel som en giktbruten planka och har vissa problem med magövningarna men också att: ”Du har blivit grymt stark”.

Nåja, allt är ju relativt. Mina armar ser fortfarande rätt tunna ut tycker jag nog och den ouppblåsta badringen som jag bär under huden i midjetrakten är fortfarande fullt synlig.

Nu får jag i alla fall träna på egen hand och det är skönt. Inga tider att passa och ingen som stirrar värderande under rynkande ögonbryn medan mina skakiga muskler kämpar med de sista repetitionerna. Men det känns också lite tomt att inte höra en skrovlig röst skrika ”LÄTT!!” och ”UPP!!” när man är på väg att ge upp. Som tur är har jag fortfarande några avbetalningar kvar på själva kostnaden, så eventuell lockelse att köpa fler PT-tillfällen kan utan problem hållas under kontroll.

Ikväll är barnen bortbjudna till fadern på middag så mina planer är att ligga i soffan och lyfta vinglas (UPP!) och äta ett eller annat chips (LÄTT!). Undrar vad V skulle sagt om det.