Meh. Orka.

Måste ge min stackars blogg en ordtransfusion å det omedelbaraste innan den helt somna in. Inte har jag någonsin lidit brist på vare sig tankar eller åsikter, men när jag ska sätta mig ner för att generöst ösa dem över er så blir det tomt i min hjärna och fingrarna vilar som lealösa degklumpar på tangenterna. Jag har inte så mycket ork. Det är vinterns fel. Jag blir trött av att frysa. Jag vill helt enkelt inte göra någonting.


Jag längtar så efter vårljus och värme då jag ska veckla ut mig ur mitt komalika tillstånd och bli ett under av aktiviteter. Då ska jag damma alla lister, packa upp den sista flyttkartongen i August rum, rensa ut i klädkammaren, ordna förvaring till källarförrådet, sätta upp gardiner i vardagsrummet, färgkoordinera min garderob, måla en fondvägg och insidan på ytterdörren, göra en hårinpackning och raka benen samt bygga en soffa (jo det kan jag säkert – jag vet PRECIS hur jag ska göra, verkar jättelätt).

Det är förresten inte bara vintern och kylans fel att jag är trött. Kattastroferna, som också fryser och för det mesta ligger klistrade längs det varmaste elementet har påbörjat en motionstimme vid halv fyratiden på morgonen. Då jagar de varandra ursinnigt längs golv, väggar, möbler och tak (låter det som i alla fall). Denna frenetiska kroppsträning utförs alls inte med någon kattlik elegans och smidighet utan bullernivån är helt i paritet med sprängningarna inför citybanan.

Vi blir antagligen snart stämda av grannarna under och tvingas flytta. I så fall är det verkligen ingen idé att dammsuga och torka golv till helgen. Inför den tröstande tanken känner jag latmasken inom mig lättjefullt rulla ihop sig och dra en belåten suck. Jag är i energisparläge.