Har ni köpt en? Jag har varit på väg, en god vän bedyrade sin upplevelse på mattan och jag har tänkt att akupunktur ska vara så välgörande så kanske… Dottern har hånskrattat åt mina planer och sagt att hon då aldrig tänker lägga sig på några spikar, hur mycket migrän och ryggont hon än får . Nu verkar det som om dottern får rätt (igen):
Enligt DN så har bolaget som lanserade spikmattan backat och tagit tillbaka sina löften om mattans helande verkan. Taleskvinnan säger att man ska ändra sin marknadsföring men muttrar samtidigt truligt att bara för att det inte finns något som visar att den funkar så finns det heller inga bevis för att den inte skulle funka. Samma devis som i alla religioner alltså: bara för att Gud inte syns är det inte detsamma som att han inte finns. Fast då kallar man det tro och inte vetenskap. Det är det som är skillnaden kära spikmattekrängare.
DN själva testade faktiskt mattan så sent som i maj och testpersonen sa att den upplevde en behaglig känsla i kroppen efteråt. EFTERÅT! Så klart att det var behagligt då! Det är ju som att säga så snart det slutade göra ont var det riktigt skönt. Likt en isvaksbadares envisa tjoande: ja men det är ju så härligt när man kommer upp! (När man sluppit ur kylans dödskramande grepp alltså)
En viss logik finner jag förvisso. All smärta får ju kroppen att utsöndra endorfiner – kroppens eget uppåttjack och om man lägger sig på några tusen spikar så får väl endorfincentralen spatt och skickar ut all smärtlindring den kan enligt något inre akut sprinklersystem. Fast inte behöver man någon spikmatta för åtskilliga hundralappar inte. Det funkar antagligen lika bra att gå barfota över sonens golv under pågående legoprojekt.
När smärtan släppt känns det faktiskt riktigt skönt.
