måndag 24 oktober 2011

Ett vinnande leende

Jag har varit hos tandläkaren och fått en krona. Det var alls inget festligt med den kröningen, bara obehagligt och dyrt. Det är min fjärde krona så jag är helt klart dyr i drift, enda gångerna jag skaffar mig en ny accessoar som kostar flera tusen. Aldrig är de på rea heller.

Det är märkligt det där med tänder. Jag har alltid haft dåliga tänder och vet nu att det sitter i generna. Det var det minsann ingen som sa när jag var barn och fick skämmas för att jag aldrig kunde springa ut i väntrummet och malligt skrika ”inga hål!” Kommer ni ihåg den reklamen? Jag satt i biomörkret (ja för det fanns ingen reklam-TV under jura-perioden) och bara ville slå till de äckelkäcka barnen som toklog med sina vita perfekta och STARKA tänder mot en stolt mamma som glittrade tillbaka och sa ”vad duktigt älskling – det måste vi berätta för pappa” (antagligen skulle de för patriarken förtigit ett tandläkarbesök med mindre lycklig utgång). I mina tänder hade det borrats lika flitigt som ett oljefält i Texas. Så jag satt i min biofåtölj och surade med ihopknipt, amalgamstinn mun och kände mig urusel.

För det var ju så att om man hade tänder utan lagningar så var man duktig. På det följer då det fullkomligt logiska tänket att vi andra med ett straffregister av kindtandslagningar måste vara riktigt, riktigt dåliga. Nu hade jag en ovanligt sund uppfostran där det serverades såväl C-vitamin som morotsstavar dagligen, mycket sällan sötsaker, läsk två gånger om året (jul och påsk) och en omutlig mamma som såg till att man grundligt skötte munhygienen både morgon och kväll. Men jag kände mig ändå stämplad som om jag levt på en ensidig kost av sega råttor och polkagrisar samt borstat tänderna i cocacola. Pelle Snusks röttandade lillasyster från Snaskeby.

Jag är ytterst sällan sjuk (ta i trä), har få och lindriga förkylningar och aldrig feber. Lider inte av några allergier och har aldrig brutit något. Men det är ingen som tycker att jag är duktig för det. Tänk om man utvecklade tandtänket och började lägga en duglighetsaspekt på andra kroppsliga åkommor:

”Sned rygg? – ja så går det om man går omkring och lutar sig för mycket åt höger.”

”Här är dina nya hålfotsinlägg – ångrar du inte nu att du hade sträckt fotvalven lite mer när du var yngre?”

”Min yngsta är hopplöst skelögd – annat är det med hennes duktiga lillebror minsann, han tittar aldrig snett han!”

”Du som aldrig har ont i magen – hur har du blivit så rasandes skicklig med dina tarmar?”

”Migrän säger du? Ja det gäller att ta hand om sin hjärna från tidig ålder”

Jag blir så deppig när jag tänker på dessa orättvisor att jag måste trösta mig med lite choklad. Jag ska ändå göra ytterligare en krona i vår. Det gäller att få valuta för pengarna.

5 kommentarer:

  1. Tandfén är tillbaka med sin blogg - hurra!

    SvaraRadera
  2. Ett inlägg! Wihooo! Och jag skrattade som vanligt så jag nästan kissade på mig :)

    SvaraRadera
  3. HURRA!!!

    Välkommen tillbaka!!!

    SvaraRadera
  4. Här är en till med dåliga tänder och jag har precis bokat tid för min första krona. Har du några tröstens ord till en nervös stackare? Du som är veteran? :)

    SvaraRadera