lördag 27 augusti 2011


Anonym sa...

"Haaallååå! Vart tog du vägen? Hoppas allt är bra! Saknar dina underbara inlägg!"
22 augusti 2011 17:17

Såg ni?! Jag är saknad och efterfrågad. Förutom att det får mig malligt rosig så ger det också tungt samvete. Jag lovade i början av sommaren att skriva varje dag.
Varje. Dag.
Vad lär vi oss av detta? Att mina löften är värda lika mycket som en oppositionspolitiker i valspurt. Att beslutsamhetens friska rodnad gått över till en överdrivet krank blekhet - på gränsen till likstel. Att jag är lika full av publikfriande ordbajseri som en allsångsledare på bästa sändningstid. Att jag är lat. Att jag "inte levrerar" som min exman skulle formulerat det.

Jag har varit trött och trist denna sommar. Jag tror jag hade en miniutbrändhet. Kan man ha det? En släng av utbrändhet. Som ett rostat bröd som inte är förkastligt sotsvart, men ändå lite för svett i kanterna för att räknas som riktigt gångbart. En brasa som inte riktigt tar fart och flammar upp utan bara ligger och pyr surt och irriterande

Jag vet ju egentligen hur man ska göra när man vill blogga men förlagt energin någonstans bland dammtussarna i hörnen. Man ska gödsla bloggen med "dagens outfit" och sommarbilder på badande barn, bruna fötter i trendiga flipflops och grillkvällar hos snygga kompisars fantastiska sommarställen (gärna Gotland).

Jag hittar inte min kamera. Spelar egentligen ingen roll för jag är urusel på att komma ihåg att fotografera. Det finns så få bilder på sonen att han ett tag trodde att han var adopterad. Ibland tar jag ganska många, ganska bra bilder. Då ska jag hitta sladden som man överför bilder med till datorn. Sedan ska jag försöka få åtkomst till en dator utan chattande eller spelande barn framför. Och någonstans där brukar hela projektet dö ut.
Dessutom kan jag inte gå i flipflops (det gör ju ONT) och jag har misskött alla mina sociala relationer med mina snygga kompisar. Förresten har inte en enda ett sommarställe på Gotland.

"Men dagens outfit?" då undrar ni andlöst trånande. Jag är inte helt säker men jag är nästan övertygad om att det finns något förbud på att lägga ut bilder på fyrtiosjuåringar som börjat bli suddiga i konturerna utstyrda i urtvättade realinnen från nittiotalet kombinerade med illasittande jeansshorts. Då blir man nog utslängd från internet.


Så mig kan man ju inte lita på. Men för min eget höga nöje och för din skull, kära smickrande signatur anonym. så ska jag fortsättningsvis försöka blogga åtminstone ett par dagar i veckan. Det är ett löfte att det är en målsättning som jag ska arbeta mot. Jag lovar.

4 kommentarer:

  1. ett fantastiskt bra inlägg :)

    SvaraRadera
  2. JEEEEEEJJJ!!!
    You're back!
    Missed you!!!

    //Vicki

    SvaraRadera
  3. Hehehe! Du skriver bra när du väl skriver...

    SvaraRadera