Vid lunchtid igår fick jag ett telefonsamtal på jobbet. Det var en journalist från en av de två kvällstidningarna som ringde.
JOURNALISTEN: Jag har en fråga om almanackan.
JAG: Oj då har du ringt fel. Vi slutade ansvara för almanacksproduktionen i början av sjuttiotalet.
JOURNALISTEN: Jag vet. Men jag tänkte ändå att någon kanske kunde svara på en fråga om dagar.
JAG: Du kanske kan vända dig till någon astronom på ett av våra universitet.
(här förutsatte jag fortfarande att frågeställaren hade någon slags intelligent fråga om typ månvarv och jordens vridning).
JOURNALISTEN: Jag vill bara veta hur man gör en dag.
JAG: … Hur man gör en dag?
JOURNALISTEN: Ja. Kanske finns det någon hos er som vet.
Jag kände mig härvidlag mycket förbryllad. Tvärtom vad min exman anser så består jag inte av ren ondska och följde därför inte första impulsen att lägga på luren, utan jag funderade en stund intensivt på vad han kunde tänkas mena med frågan. Efter en stunds tystnad från båda parter, hans fylld av förväntan, min av frågetecken säger jag uppmuntrande:
- Vad menar du med att ”man gör en dag”?
JOURNALISTEN: Ja, typ kanelbullens dag. Hur gör man en sådan?
Jösses.
Jag bad honom ringa 118100.
Till skillnad från dem anser jag nämligen att vissa frågor är just det.
För dumma. Men jag gillar kanelbullar.
Men han skulle ju ringt mig! Jag vet, har nämligen (i tjänsten mind you!) just tagit reda på detta:
SvaraRaderahttp://temadagar.se/instifta-en-temadag/
Ruggigt festligt sammanträffande!!!
SvaraRaderaSedan blir man ju lite fundersam över att journalisterna på en av landets största tidningar inte upptäckt vinsterna av att först söka på internet...
Idag är det för övrigt "hug a librarian day" såg jag på facebook.
Tänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
SvaraRaderaKlicka här för att anmäla dig:
http://domkallarmighannes.blogspot.com/2011/03/dagens-blogg_02.html