Jag lovade att nästa gång jag skrev skulle det vara om något roligt och därför har jag inget skrivit. Det roliga lyser än så länge med sin frånvaro. Om man inte med rolighet menar festligheter som att glömma att stänga av badvattnet med en liten översvämning och fuktskada som följd, för det har jag lyckats svänga ihop under min tystnad.
Om man vill efterlikna positiv klämkäckhet av äcklig Pollyannahöjd så gläder man sig ofantligt åt att vattenskadan verkar vara begränsad till en bit av hallgolvet just utanför badrumsdörren. Man kan också njuta av att det illa omtyckta kalla och ack så hala hallgolvet av marmor bytts ut mot ett varmare och mjukt gungande tillfälligt masonitskivegolv. Mitt i golvet finns ett runt plasttäckt hål där senare avfuktningsfläkten ska placeras. Senare ja. När den energiska golvbortagarynglingen slitit bort golvet skulle avfuktarfläktsplaceringsspecialisten ta vid. Tyvärr blev han sjuk så just den biten av jobbet har skjutits på obestämd framtid. För tillfället använder den mindre kattastrofen det plastbeklädda hålet som sin personliga trampolin. Han står där och studsar nöjt, medan jag oroligt fantiserar om att plasten ska brista och minikatten försvinna spårlöst i husets trossbotten.
Hallen är för ändamålet tömd och vårt minimala vardagsrum har fyllts med ytterkläder och skor. Det känns som man sitter i entrén på ett dagis och fredagsmyser. Som en extra bonus så tilldrar sig detta denna årstid när ytterkläderna är extra skrymmande och skorna försedda med små snöslaskiga grustag.
Inte roligt alls med andra ord. Och absolut inget att skriva hem om.
Men det vänder snart, för vi går absolut mot ljusare tider!
