Hardest job in the world

Har alltid dåligt samvete när det har gått för lång tid mellan inläggen. Ibland beror det på att jag har för mycket omkring mig och inte känner att jag hinner. Ibland beror det på att jag inte har några idéer och inte hör eller ser något som triggar igång mina tankar. Men oftast har det berott på en situation som tagit mycket av min energi under alltför lång tid.

När min son för nästan två år sedan började mellanstadiet blev han utsatt för trakasserier från några killar i klassen över honom. När han klagade hos lärarna fick han inget stöd utan de förutsatte att han nog själv hade bidragit till bråken. Själv visste jag inte vad jag skulle tro.

Min lilla snälla sociala plutt som alltid varit mer en drömmare än bråkstake. Som hade många kompisar och vänner. Min lille verbale kille som använde humor som vapen istället för nävarna, som gärna lekte såväl med äldre och yngre och inte var rädd för tjejbaciller. Som gick och erbjöd nackmassage till sina klasskamrater när dagarna blev långa. Att han plötsligt skulle blivit en som muckade gräl och sökte konflikter. Och då inte med sina jämnåriga klasskamrater utan med äldre större pojkar som hade betydligt mer schvung i såväl ordförråd som nävar.

Jag förminskade situationen och försökte tala honom tillrätta alldeles för länge – tänkte att han väl kanske hade sin del i konflikterna ändå. Till slut var han så olycklig och frustrerad att han inte klarade av att jobba i skolan längre. Han blev apatisk på lektionerna. När jag började gräva djupare i sörjan framkom det att han inte bara var utsatt av äldre barn. Lärarna hade själva del i kränkningarna. Eleverna fick titt som tätt kommentarer som ”ska du ha hjälp igen – kan du inget själv?” och ”kan du inte sitta still – har du damp, eller?”, eller kort och gott ”Förstår du ingenting?”. Till slut blev min lille plutt så förminskad och liten till själen att jag var tvungen att ta till drastiska åtgärder för att han inte skulle krympa så till den milda grad att han riskerade att helt försvinna. Vi bytte skola på dagen. Den gamla skolan anmäldes till skolverket som nu har riktat kritik mot deras agerande.

Livet har börjat vända till det bättre. Men att laga en trasig själ tar tid. Har man fått för många törnar så blir man ömtålig. Att blåsa upp ett tillknycklat självförtroende är inte alldeles lätt, det behövs bara en smäll så går luften ur igen. Så när det blir alltför tyst på bloggen under alldeles för lång tid så vet ni vad jag sysslar med. Jag är psykolog, jag är mental coach, jag är hjälplärare, jag är trygghetsbank och kärleksstation. Jag är mamma helt enkelt.